Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte afdelningen - 376. Tahiti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mottog livar och en knäböjande ur en prästs hand en bibel
med de orden: »Grå bort, du vår älskade broder, med detta
välsignade ord och förkunna hedningarne detta evangelium
enligt din kallelse, dina gåfvor och din förmåga!»
Missionärerna svarade: »Jag vill göra det med Herrens hjälp.»
Den 10 augusti afseglade från London de invigda, af
hvilka några hade med sig hustru och barn. På skeppets
mast vajade en purpurröd fana, hvari tre silfverdufvor med
en grön olivkvist i näbben voro stickade, för att på afstånd
förkunna, att fridens sändebud voro ombord.
Efter sju månaders färd, hvarunder missionärerna fått
utstå många lidanden, kommo de den 7 mars 1797 i
närheten af Tahiti. Det var en söndag. Kaptenen ville ej
landa på sabbatsdagen. Men, så snart de infödda märkte
skeppet, kastade sig många af dem i båtar, och inom kort
var fartyget omringadt af en mängd sådana. Med största
lätthet klättrade vildarne efter skeppsväggarna upp på däck
och betygade sin glädje öfver skeppets ankomst med högt
skratt, hoppande och jublande. De hade medfört en mängd
svin och frukter för att byta bort dem mot knifvar, yxor*
bössor och andra nyttiga saker. Men, emedan det var
söndag, ville ingen handla med dem. Missionärerna sökte göra
begripligt för dem, att det i dag var deras Gruds dag, och
att man på denna ej bör köpa eller sälja. Efter en stund
återvände de flesta tahiter till land. Endast omkring
fyrtio blefvo kvar på skeppet.
Missionärerna höllo därefter gudstjänst. Under bönen
förhöllo hedningarne sig helt stilla; men, då en sång
uppstämdes, blefvo de så hänrycktä, att deras fröjd blef nästan
högljudd.
Snart kommo två hvita människor på besök till skeppet.
Det var två svenskar, som redan länge bott på ön, så att
de kunde tjäna som tolkar.
Dagen därpå besökte kaptenen jämte några följeslagare
ön, där han blef mottagen med stort jubel. En höfding
visade dem ett stort tomt hus, hvari de kunde bo. Vid
hälsningen gned han sin näsa duktigt mot kaptenens till tecken
af sin stora välvilja. Konungen red på en af sina under-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
