Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjette afdelningen - 380. Sparta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lände dem till mycken smälek, om de nnder smärtan läto
höra den ringaste klagan.
Hela lifvet blef för dem sedermera ej annat än en
fortsatt utbildning i krigiska idrotter. De fullväxta
medbor-garne hade uppsikt öfver ungdomen och ägnade sig åt det
allmännas tjänst. Ingen fick drifva ett handtverk eller
hafva en sysselsättning, som afsåg penningförtjänst.
Slaf-varne, som kallades heloter, måste sköta jorden, hvilken var
fördelad i lika lotter mellan medborgarne. Slafvarne
behandlades grymt, ofta ej bättre än oskäliga djur, och
medborgerliga rättigheter saknade de alldeles.
Guld- och silfvermynt fingo ej användas i Sparta,
däremot präglades ett mycket stort mynt af järn. Därigenom
ville Lykurgos förhindra vinningslystnad och stöld. På
det männen ej skulle blifva vekliga och vällustiga,
anordnade han, att de skulle intaga sina måltider offentligt,
femton i hvarje sällskap. En älsklingsrätt var den så
kallade svarta soppan, som tillagades af fläsk, blod, ättika
och salt.
Staden Sparta fick ej befästas med murar. Inbyggarnes
tapperhet skulle vara dess värn. Den, som dog i striden
för fäderneslandet, begrofs kransad med lager.
Styrelsen i Sparta fördes af två konungar. Deras makt
var i fredstid inskränkt; i krig voro de oinskränkta
befäl-hafvare. Yid konungarnes sida stod ett råd af tjugoåtta
medlemmar, som valdes af folket på lifstid. I
folkförsamlingarna röstades med ja eller nej öfver de förslag, som
konung och råd framlagt. Uppsikten öfver hela
statsförvaltningen var anförtrodd åt särskilda ämbetsmän, de så
kallade eforerna.
I dessa lagar var spartanernas lynne uttryckt: de voro
tappra och härdade, stränga och redliga, föraktade
veklig-het och prakt men äfven bildning och förfining. I mycket
voro de sålunda ganska olika atenarne, och deras vänner
voro de ej heller. Emellertid förenade sig en gång dessa
bägge Greklands mäktigaste folk till gemensam strid för
fosterlandet, och den gången gjorde de storverk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
