Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjette afdelningen - 385. Den stora folkvandringen och det västromerska rikets undergång efter J. G. af Geijerstam m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rika. - De sädesslag, som odlades, voro hvete, korn och
hafre.
Germanerna igenkändes på sitt ljusa hår, sina blå ögon
och sin resliga växt. De utmärkte sig för en stark kärlek
till frihet och själfständighet. Den frie mannen sysselsatte
sig hufvudsakligen med jakt och krigiska företag.
Hushållet och jordbruket sköttes af kvinnorna med hjälp af i
krig vunna trälar.
Under det första århundradet efter Kristus gjorde
romarne flera försök att underkufva germanerna men
måste, sedan de lidit stora nederlag, afstå från alla dylika
företag. Omkring 200 år därefter började germanerna i sin
ordning att gå anfallsvis till väga emot romarne. De hade
vid denna tid blifvit mäktigare därigenom, att de mindre
stammar, uti hvilka de förut varit delade, slutit sig
tillsamman till stora förbund. De förnämsta af dessa voro
frankernas, allemannernas, sachsarnes och goternas. De tre
första bodde inom det nuvarande Tysklands område.
Goterna, hvilka voro delade i två folk, västgöter och östgoter,
härskade öfver ett stort rike, som sträckte sig mellan
Östersjön och Svarta hafvet. Då dessa kraftfulla folk
började öfverskrida det romerska rikets gränser, kunde romarne
endast med svårighet försvara sig. Stundom lyckades det
väl en eller annan kraftfull kejsare att med framgång
tillbakavisa germanernas anfall, men ofta måste fred köpas på
förödmjukande villkor. Eii dylik kraftfull kejsare, Teodosius
den store, hvilkens regering infaller under senare hälften
af det fjärde århundradet, insåg klart, att riket var för
stort för att under dåvarande oroliga tider kunna styras
af en regent. Han förordnade därför, att vid hans död
riket skulle delas mellan hans tvenne söner. Till följd
häraf delades år 395 e. K. det romerska riket uti tvenne,
det västromerska och det östromerska. Det förra omfattade
landen väster och det senare landen öster om Adriatiska
hafvet och Stora Syrtenviken.
2.
Tjugo år före denna tilldragelse inträffade emellertid
en händelse, som gaf upphof åt den s. k. stora folkvand-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
