Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjette afdelningen - 399. Franska revolutionen och Napoleon den store
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
furstarne faror hota sina egna land. De franska lärorna
spridde sig med blixtens hastighet öfver Enropa, och de
franska krigshärarna började följa efter.
Emellertid hade af de händelser, som under den nya
friheten inträffade i Frankrike, fostrats den gräsligaste
förvirring. Blod flöt i strömmar, och lugnet ville ej återvända.
De folkledare, som lofvat jämlikhet och frihet, blefvo den
ene efter den andre tyranner och fingo därför själfva plikta
med sitt lif. Slutligen kom styrelsen i svagare händer,,
och inre oenighet och yttre olyckor började hota med
för-därf. Då tvingades den unga fristaten att underkasta sig
Napoleon Bonaparte, en man, hvars like världen knappt
hade skådat. Denne var bördig från ön Corsica och ingick
tidigt i fransk krigstjänst. Från underordnade värdigheter
tjänade han sig allt högre upp i republikens härar, och
snart såg man i honom en af dess utmärktaste fältherrar.
I ett farligt krig mot Österrike fick han öfverbefälet och
vann segrar, som icke blott räddade Frankrike utan äfven
förde till betydande eröfringar och tvingade fienderna till
en förödmjukande fred. Sedan han därefter gjort ett
härnadståg till Egypten och eröfrat detta land, återvände han till
Frankrike, där han efter en kort tids förlopp bemäktigade
sig styrelsen. Detta skedde år 1799.
Nu följde en rad af fälttåg och segrar, som höljde
Napoleon med ära, omstörtade de europeiska förhållandena och
vidgade Frankrikes gränser, så att det syntes vilja blifva
ett nytt romarvälde. Det ena riket efter det andra
besegrades och måste afstå betydande landskap åt den store
eröfraren. I början voro hans krig framkallade af de
europeiska makterna själfva, som retade och anföllo Frankrike;,
men sedan blefvo striderna alltmer hans lust, och han
längtade efter att vinna nya välden. Österrike, Spanien,
Preussen, Holland, de tyska småstaterna, Ryssland och Sverige
fingo mer eller mindre känna makten af hans arm; endast
England höll sig uppe i striden och stod honom oförfäradt
emot. Också vredgades hans stolta sinne mot denna maktr
som vågade trotsa honom, och alla hans planer gingo ut på,
att tillintetgöra den hårdnackade östaten.
Läsebok för folkskolan. 67
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
