Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde avdeling - 122. Lover Herren - 123. Snemanden. Efter et tysk digt. Frit ved utg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fjerde av deling.
122. Lover Herren.
Lover Herren! Han er nær,
naar vi synge, naar vi bede;
samles i hans navn vi her,
er han midt blandt os tilstede.
Lover Herren, gamle, nnge!
Pris hans navn, hver barnetunge!
Herre, vær os evig nær, —
vær os nær, naar sol oprinder,
og naar sol og stjerne skjær
i den dype nat fors vinder!
La din aand ei fra os vike,
til vi ser dig i dit rikel
123. Snemanden.
(Synges som <En liten gut ifra Tistedal n >.j
Nu skinner solen saa godt og hett
sør i bakken,
og nn blir snemanden rigtig svedt
over nakken.
Han ærgrer sig baade gul og graa,
jo mere himmelen er blank og blaa,
sør i bakken.
Åa stakkars snemand, du var saa hvit
og saa vakker;
men nu er luften saa mild og blid,
og det lakker —
det lakker frem til at lerken spør:
«Hvor er den snemand som vi hadde før?»
Ja, det lakker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
