Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - 2. Svens fosterland. Av Eugenie Beskow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sist frågade dem, om de inte tyckte, att detta fattiga, rika
land var värt att bli älskat av sina barn, så svarade de
allesammans’. »Jo.x^l
Sven hade också sagt jo, men när han gick hem med
skolväskan över axeln, började han fundera. Han hade hört
det där ordet fosterland många gånger förnt, men det hade
aldrig låtit på samma sätt som i dag. Och han kunde inte
minnas, att han hade älskat det. Men nu hade han ju lovat
läraren, oc,h nu skulle han börja.
»Jag älskar mitt fosterland», sade han flera gånger
halvhögt för sig själv. Men bäst han gick så där och mumlade,
var det, som om han hade tappat bort, vad det egentligen var
han skulle älska. Han försökte tänka sig hela Sverige ligga
stort och platt som en karta mellan stora blåa hav och på dess
vida yta en oändlighet av sjöar, åar, skogar, berg, städer...
Men streck och krumelurer snurrade omkring i hans
huvud, och han såg landskapen så, som han sett dem på
kartan — det ena rött, det andra gult, det tredje grönt o. s. v.
Var allt detta myckna hans fosterland? Det var, som om han
inte orkade med att älska alltihop det där. Han blev
trött bara av att tänka på det.
»Jag ska fråga mor», sade Sven till sist för sig själv,
»mor ska väl veta.»
»Mor», sade Sven, så fort han kom inom dörren där
hemma, »mor, jag kan inte älska mitt fosterland, för jag kan inte
hitta det.»
Mor såg på honom med sitt ljusa leende, strök hans lugg
ur pannan och sade:
»Å, Sven, kan du inte det? Det är ju runt omkring dig.»
Sven såg undrande upp, och så talade han om, vad han
mindes av det läraren hade sagt och sina egna funderingar.
När han hade pratat slut, frågade mor:
»Sven, tycker du om Solvallaängen, där det växer så fullt
med gullvivor om våren?»
»Ja», sade Sven.
»Tycker du om björkarna, då de får nya gröna löv ?
Tycker du om granen, som sträcker sina stora grenar över dig ?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
