Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - 14. *Kantareller. Av Jeanna Oterdahl - 15. Kungen, mjölnaren och mjölnarens Pålle. Folksaga efter Albrekt Segerstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stackars mamma Kantarell
ville gärna byta.
Men som läcker sommarmat
hamna alla på ett fat,
och du äter kantarell
och vill inte byta.
Jeanna Oterdahl.
15. Kungen, mjölnaren och mjölnarens Pålle.
Det var en gång en mjölnare, som var så omänskligt rik,
att ingen mjölnare vare sig förr eller senare haft så mycket
pengar som han. Men så gick det med honom som med
mången annan: han blev så styv och högfärdig, att ingen värre
stod att finna på femton mil, och det är ändå inte för
mycket tilltaget.
Nu ville han också, kan man tänka, att folk skulle veta,
hurudan karl han var. Därför satte han ut en stor tavla
på väggen, och på den tavlan stod skrivet:
»Bengt mjölnare jag är
och lever utan besvär.»
En dag, då kungen haft sina vägar åt den landsändan,
reste han förbi kvarnen och fick se tavlan.
»Den karlen måste jag se», tänkte kungen, och så ropade
han:
»Bengt mjölnare, kom ut!»
Men mjölnaren höll på att taga sig en middagslur, och
vid den tiden på dagen var han, som många andra store
män, inte blid i hugen, om han blev störd. Han trodde,
att det var en bonde, som ville mala. Därför steg han
inte upp men vände sig, så att soffan knakade, och
skrek:
»Sätt in dina påsar i kvarnen, och tig sen, för jag
ska sova!»
Man kan veta, att kungen inte kunde bli belåten med
sådana fasoner.
»Du skall ej leva utan besvär länge, det har du mitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
