Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - 19. Greta och hennes djur - 5. Greta får se ett menageri. Efter Eugenie Beskow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
röd papegoja skrek ideligen med den mest inställsamma
röst: »Grojan vacker, gojan vacker.»
En panter fanns där och två tigrar och en känguru och
flera murmeldjur och en krokodilunge, som plaskade
omkring i ett kar och då och då öppnade det vida gapet. Och
så fanns där en hel vargfamilj, fyra stycken små lurviga
ungar, som tumlade om med varandra i buren.
Och där var en sehimpans och en babian. Schimpansen
såg så underligt människoaktig och klok ut, där han satt
hopkrupen och tittade sig omkring, att Greta nästan
väntade, att han skulle säga något åt henne.
Och så var där en hel hop av hennes gamla bekanta,
markattorna. En liten svart markatta satt hopkrupen för
sig själv i en vrå och vaggade fram och tillbaka med ett
dystert, grubblande uttryck över sitt lilla rynkiga
gubbansikte. En apmamma hade ett oändligt göra med att hålla
sin lilla okunniga, nyfikna unge i styr. Hon tillät honom
på inga villkor att roa sig med de övriga apungdomarna,
hämtade honom hastigt tillbaka från alla hans små utflykter,
satt och kramade honom i sina armar och synade honom från
topp till tå.
I en särskild avdelning var en mängd ormar av flera
slag. Det var riktigt hemskt att se på dem, där de lågo
ringlande om varandra med sina glänsande kroppar eller
hängde slingrade om någon gren. Dåsiga och slöa sågo de ut,
men Greta var i alla fall glad, att glaset var emellan. Hon
kände ingen lust att komma i närmare beröring med dem,
och hon skulle inte velat träffa på en sådan där stor otäcking
ute i skogen där hemma.
Men det fanns överallt i burarna så fullt med
vackra, trevliga djur, som man rakt inte kunde låta bli
att tycka om. Greta gick från bur till bur och såg av alla
krafter. Där var i en bur för sig ett väldigt vackert
ungt lejon, som gick fram och tillbaka hela tiden och piskade
sina sidor med svansen, medan de gnistrande ögonen med
ett vredgat uttryck stirrade på de nyfikna människobarn,
som samlades kring buren. Det var rysande roligt att komma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
