Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - 19. Greta och hennes djur - 6. Greta leker menageri. Efter Eugenie Beskow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
snåren! Göm mig för ormarna och försvara mig för allt,
som inte är snällt, och säg åt dem allihop, att det är bara
Greta.» .... Och Bumbo lyfter Greta med sin snabel högt
upp på sin breda rygg, och hela skaran stormar fram, bort,
långt, långt bort...
»Varför skriker du, och varför slår du med armarna
och bråkar, så att djuren faller omkull?» frågade Anna.
Markattor.
»Nu är vi framme», sade Greta, »i skogen, som ligger
hundra mil långt bort i världen, där inga burar finns och
inga käppkarlar kan hitta oss. Träden är så stora
och knotiga, och de allra härligaste frukter växer på
grenarna. Och jag är ,en liten markattunge, som kilar
omkring i ett träd och äter apelsiner, och Anna är en
förskräckligt liten markattunge, som hänger omkring halsen
på sin markattmamma. Långa svansar har vi, och vi häng’er
oss i svansarna på trädgrenarna och gungar fram och tillbaka.
Det är mycket mera livat än att gunga i vanliga slänggungor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
