Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - 20. Småfågelkvitter. Efter Mathilda Langlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Och jag», sade den metallglänsande staren, »brukar
inte vara senare än du. Så fort det blir en bar fläck
på marken, passar jag på och slår mig ned där. Nu
har människorna också börjat begripa den nytta jag gör
dem, så att de sätter upp små trevliga stugor åt mig, nästan
överallt var jag kommer.»
»Ja, du tycker om det, du», sade den vackra bofinken.
»För min del skulle jag då inte vilja krypa in i en sådan
där bur, och inte heller skulle jag trivas att bo så där
nära människor — de är så bråkiga och bullersamma.»
»Är det nu också något att bry sig om!» tyckte den
nätta sädesärlan och vippade med stjärten. »Det rör
mig inte ett grand. Jag tycker tvärtom, att det är roligt,
när jag hör bonden ropa åt sina oxar, ty då vet jag, att
han plöjer sin åker. När jag tänker på alla de feta
larver och maskar, som plogen vänder upp, då vattnas det
riktigt i näbben på mig än i dag.»
»Hör på, gott folk», sade den tjocka, rödbukiga
domherren med den svarta kalotten på huvudet och tog på
sig en riktig borgmästaremin, »varför ska ni egentligen resa
härifrån? Jag tycker, att man mår ganska bra här i
landet, och numera får man också vara rätt bra i fred för både
jägare och okynniga pojkar. Jag har ju hört, att när ni
andra flyttar så där långt söderut, blir ni på resan jagade
och fångade och ihjälslagna och stekta, och det i stora massor.
I de södra länderna är folket bra mycket grymmare än här —
det har jag hört av min kusin rödhakesångaren, som inte
heller har förstånd nog att stanna kvar här i landet.»
»Ja», sade den morska talgoxen — och både entitan och
sparven höllo med honom —, »nu har det också blivit på
modet att sätta ut små nätta fågelhus vid fönstren. Där
dukar snälla barn upp (åt oss både korn och frö och talg
och allt möjligt rart.»
»Men här är ju så förfärligt kallt», sade ärlan
om-igen.
»Det vill jag aldrig höra talas om», sade domherren.
»Vad är det för prat? Har du inte fågelblod i dig, du, som
andra? Och fågelblod fryser inte.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
