Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - 23. En koskötare. Av Ann-Margret Holmgren (Folkskolans barntidning)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om han får dia sin mor, blir han svårare att lära dricka
mjölk på egen hand utan modern.
Det är inte så lätt, skall du tro, att få kalven att
hålla ned huvudet och dricka ur stävan. Hans natur är ju
att sträcka upp det mot sin mor. Pettersson håller därför sitt
finger i hans mun, tills han börjar isuga på det. Då för
han sakta ned fingret med kalvens nos i mjölken och drar
sedan bort det. Eller ock får kalven suga ur en butelj med
gumminapp på, som på samma sätt föres ned i mjölkstävan
och sedan omärkligt smyges dän. På det viset lär kalven
sig att dricka. Men det kan vara ett stort tålamodsprov,
innan det lyckas.
I fjorton dar skall kalven ha endast av den varma mjölk,
som nyss mjölkats ur hans mor. Sedan får man blanda den
med skummjölk. Men det är en stor konst att uppföda kalvar.
De få lätt ont i sin mage och dö, om de få olämplig eller
för mycken mjölk.
Pettersson, som förstår sina djur, har tur med kalvarna.
Det händer sällan, att någon kalv dör för honom.
Tjuren kan vara mycket farlig, om han är ond.
Därför är Pettersison mycket uppmärksam på honom. Han får
aldrig gå lös, har en järnring i näsan, stackars gosse, och
en lina genom den, och så ledes han ut. Han blir spak och
hygglig, när han känner, att det gör ont i näsan, om han
krånglar.
Pettersson förstår sig också bra på sina tjurar. Han
ser t. ex. strax på dem, om de fått vatten i rätt tid eller ej,
medan han varit ute. De böla inte, bara se på honom, så att
han förstår det.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
