Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - 23. En koskötare. Av Ann-Margret Holmgren (Folkskolans barntidning) - 24. Min lapphunds ögon. Av Hugo Samzelius (Jultomten)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och tacksamhet av dem hon skänker en söt liten kalv och
all den goda mjölken.
Tänk. om du med tiden kunde bli en sådan god och
präktig koskötare som Pettersson och få lika många
vänner som han, som titta på dig med stora, f romma ögon!
Ann-Margret Holmgren.
24. Min lapphunds ögon.
Jag har en lapphund, som är min vän. Han heter Nalle
och är född uppe i Lappland, i Vilhelmina socken av
Västerbottens län. Han haj* också en mängd andra namn,
smeknamn — »kärt barn har många namn». Han heter
Lappgubben, Hoppetossan, Fjällråttan och Lilla vännen. Han
är så rar, så klok och snäll, att man måste älska honom.
Och då jag dessutom vet, att han för sin del älskar1 mig,
så endast ökar detta min tillgivenhet för honom.
Han är fyra år gammal och i sin bästa och
kraftigaste ålder. Jag har ägt honom i nära tre år, och i mitt
sällskap har han färdats igenom hela detta land och stora
delar av grannländerna. Han har till och med varit nere i
Köpenhamn och fått två guldmedaljer på en hundutställning.
Till utseendet är han som en liten björn, med kort, lurvig
kropp, pigga ögon och öron och en liten lustig svans.
Svansen är dock längre än hos björnarna, den är som en
ljusgrå fjäderbuske. Eljest är färgen blågrå, men han har
vita handskar på tassarna och vitt skjortbröst i bringan.
Nalle är mycket livlig, och hans ögon återspegla
troget hans växlande sinnesstämning. Bäst trivs han, när det
är kallt och han får göra en riktig långfärd på snöig
mark. Då skäller han av förtjusning, rullar sig i snön,
springer med gungande svansplym mellan träden i skogen
eller på stigen, som vi följa. Hans ögon äro då vakna
och påpassliga, pojkaktigt skoj friska, riktigt lekande
uppspelta. Då liksom även eljest under vandring tar han
gärna fatt i en grenstump eller något trästycke samt ränner
i väg med detta ett gott stycke. Sedan släpper han ned det
på marken och väntar, att man skall söka bemäktiga sig
5—220605. Läseboken. Parnllelluppl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
