Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - 26. Rävfar. Av Hans Aanrud. Från norskan - 3. Första anfallet - 4. Rävlist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att flytta var inte att tänka på. Ungarna voro ännu
för små. Rävfar gick ned till älven, knep en and i gräset
och bar den in till mor och ungarna. Sedan lade han sig
bakom busken och väjitade. Långt fram på eftermiddagen såg
han pojkarna komma igen. De voro ensamma, men de hade
spadar med sig. Å, inte skulle de tro, att de kunde komma
långt in mellan trädrötterna med spade!
Pojkarna drogo trädroten ut ur hålet och började
gräva. Men det gick inte fort. Oupphörligt fastnade spaden
mellan de fina trädrötterna, och då måste de ta i med
händerna. De revo och sleto för ’att få undan dem,
men då det inte gick, måste de fila med täljknivarna. De
hade visst hållit på ett par timmar och hade ändå inte
kommit mer än en meter in. Då höllo de upp och tittade
förtvivlat på varandra. Rävfar måste riktigt skratta. De
hade nu kommit till det ställe, där gången gjorde en tvär
böjning mellan ett par tjocka rötter.
De rådslogo länge. Så täppte de igen hålet, och han
hörde, att de nämnde »yxa». De gingo sakta sin väg.
Således tänkte de inte komma igen i dag. Ja ja, så länge
kunde de nog hålla på„ att de nådde in till kammaren, där
mor och ungarna lågo, och* då var han husvill. Han måste
hitta på något! Han gick in för att rådslå med mor.
4. Rävlist.
Rävfar hade mycket att göra denna natt. Först gick
han ned i sandbacken och grävde ett hål vid sidan av det,
där pojkarna hade satt in trädroten. Det skulle se ut, som
om han grävt sig ut. Så gick han ned till älven, där den
var smalast, och satte med ett par språng över till andra
sidan. Där uppe i backen låg ett stenrös. Det kände han
väl till. H,an hade en gång mitt igenom det. Om vårarna
brukade han ligga där inne och lura på rov.
Han såg först efter, om gången var i ordning. Sedan
gav har. sig till att gräva upp ingången och sparka omkring
jorden, så att det skulle se ut, som om hå,let vore ny grävt.
När allt var i ordning, började det dagas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
