Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Första avdelningen
- 34. Svante åker på berg. Av Gustaf af Geijerstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och en dag lyckades han verkligen av en lotspojke få
köpa en riktig liten båt, som kunde segla i sjön.
* *
*
\
Medan Olle som bäst höll på med att rigga sin båt,
började Svante tycka, att tiden gick långsamt. Han hade
ingenting att göra, och därför smög han sig ut och gick för sig själv.
Nu voro båda gossarna strängeligen förbjudna att gå
så långt hemifrån, att de ej kunde höra, när man ropade
på dem. Om de någon gång fingo gå längre bort, måste de
åtminstone först ha bett om lov. Och det visste lille Svante/*
Men n,är han fick något i sitt huvud, som han mycket
gärna ville, då glömde Svante, vad pappa och mamma hade
sagt. Det var mycket fult av Svante. Men han var en
stor drummel, och det gick mycket lätt för honom att
glömma.
Först gick han backen förbi lotsstugorna,- och sedan
kom han till en bro. Den var lagd över ett dike, och där
stannade Svante för att se på en hel massa småfiskar, som
summo om varandra. Svante stod där länge och tyckte
det var dumt, att han inte tagit metspöet med sig. I stället
började han kasta sten på fiskarna för att se, om han skulle
kunna träffa någon aV dem. Men de summo omkring
varandra lika muntert som myggor i dans. Och så tröttnade
Svante på den leken.
Nu hade han alldeles glömt, att han skulle gå hem, och
därför gick han vidare. Först kastade han smörgås vid
stranden. Så stod han stilla en lång stund och tittade på en
fiskmås, som dök efter en fisk. Svante undrade, om
fiskmåsen fått en abborre eller bara en löja. Därefter försökte
han locka ner en kattunge ur ett träd. Och när det inte
lyckades, gick han vidare på en väg, som bar rätt in ii
skogen.
Bredvid den låg en brant, kullrig klippa, och där
stannade Svante. Alldeles som om han trott, att den klippan
var ^märkvärdigare ,än andra klippor, gick han runt omkring
den, och han kom att tänka på hur bussigt det skulle
vara, ifall det vore snö och han kunde åka kälke utför den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Jun 10 23:39:44 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lffsp/12/0118.html
