- Project Runeberg -  Läsebok för folkskolan. Särskild parallellupplaga till 10. uppl. / Avdelning 1 och 2 /
122

(1911-1951) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - 38. En fiende. Av Nanna Bendixson (Folkskolans barntidning)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Ånej», sade flickan och lyfte litet på huvudet, »det
är just hon, som skickat mig hit ... för att ... för att se
efter, om far. . . Har han somnat ännu?» frågade hon tvärt.

»Jag tror det», svarade Nils.

Lill-Greta sprang upp. »Då ska jag säga åt mor,
att hon kommer. Ser du, vi brukar emellanåt draga hem
far på vår lilla kärra. Mor drar, och jag skjuter på.» Hon
log genom tårarna och sprang.

Nils gick ned till stranden, sköt ut sin båt och rodde
hemåt, så att det forsade om fören.

Mor satt på förstugukvisten och lagade hans
vardags-tröja. Ej förrän han kom mitt för trappan, såg hon upp,

— och då såg Nils något han aldrig förr sett: mor grät.

Hon drog sin gosse till sig och strök med handen gång
på gång över hans hår.

»Mor», sade Nils efter en stund, »hur dog far?»

Mor såg alls inte förvånad ut över hans fråga. »Jag
tänkte just berätta det för dig i kväll», sade hon. »Det är
nog bäst, att du får veta, vilken fiende du har att kämpa
mot. Tills nu har jag kunnat skydda dig, men du börjar
bli stor nu, Nils, och måste reda dig själV snart. Sätt dig
här på bänken, skall du få höra allt om far!»

* *

*



»Redan innan vi var gifta, drack han. Jag visste det
men tänkte, att det nog skulle gå över — det skulle bli
min sak att få bort detta onda. Men hur det nu
varom jag var för svag eller kanske ej tog saken på rätt
sätt: brännvinet blev mig övermäktigt. Så snart det hölls
slåtteröl, dans eller annan trakteringsfest — alltid var han
’med — och alltid kom han likadan hem. Till slut måste jag
om nätterna ro och hämta honom. Det kunde ju så lätt hända
honom någon olycka vid den höga bryggan eller ute på

sjön–– Du förstår inte, Nils, hur det känns, när den

man håller av blir sådan ...»

»Jo», sade Nils, »jag förstår.» Han tänkte på Lill-Greta,
då hon låg vid busken och grät.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jun 10 23:39:44 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lffsp/12/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free