Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - 49. Barnen från Frostmofjället. Efter Laura Fitinghoff - 2. Glasögonkarlen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en god, redig färdsup. Smådrängarnas tur kommer sen, den.
Måntro de är nog så kariga, att de vet att förstå ;sig på
vad gott och nyttigt är i vintertid, de också.» Han såg
välvilligt på de små »karlarna».
»Så skål då på dig i förstone!»
Smådrängarna, Månke och Per-Erik, blevo med ens så
höga i halsen. De torkade sig om munnen med avigsidan
av handen, som de sett storkarlarna, ja, far deras också,
göra, när de skulle till att supa. Till och med de äldres
högtidligt belåtna uppsyn därvid försökte de att efterlikna,
där de stodo beredda att efter Ante få smaka på brännvinet.
Men Ante stod framför glasögonkarlen blossande röd,
som om han varit anklagad för ett brott.
»Käre, käre far, låt mig slippa tocket!»
»Huru nu då? Är den kvicke, rejäle pojken en töcken
mesfjärding, att han inte tar till godo, när han blir bjuden
på en sup? Han syns då komma från Lappfjället riktigt nu
då, han. Och jag, som tyckte, att ni var komna av
svenskfolket, som plär ha bättre vett än att neka för en sup, när
det bjuds. Se här, tjura inte nu, utan ta den här skvätten!
Jag just som trår efter sällskap åt min sup.»
Han satte glaset nästan befallande till Antes mun.
Men gossen bet ihop tänderna och steg tillbaka.
»Ni måste låta mig slippa, far,- för jag har lo vt mor så
innande säkert att inte bli nå’n supare.»
»Hä, hä, hää», vrålskrattade glasögonkarlen, »supare, för
det du tar en sup! Det är käringprat, du är rädd för mor din
än. Töcken mes!»
Ante blev vit i ansiktet. »Käringprat», det mor sagt!
Mor, som ensam fått draga försorg om barnen, sedan far de
sista åren kommit i dåligt sällskap! Ante tänkte på hur
han blivit lockad att dricka, tills hans krafter voro slut
och han långa tider lade sig hemma, hjälplös och
eländig, utan att bry sig om varken hustrun eller barnen.
Tårarna kommo honom i ögonen.
»Det var den första supen jag skulle akta mig för,
sa mor, och den här skulle bli den första. Kom ihåg, att jag
har alla de här småena att svara för också!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
