Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - 51. Boy-scout-rörelsen. För Läseboken av Ebbe Lieberath
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
även sitt löfte, om det ock skulle kosta honom livet. Därför
kände han sig säker på sina pojkar och tvekade ej att anförtro
dem de allra viktigaste uppdrag. Pojkarna ordnades i hast
som en kår, »boy-scouts» (spejar-pojkar), under ledning av
en officer, men deras närmaste befälhavare var en pojke. De
redo, cyklade, smögo med befallningar från befälhavaren
och meddelanden av alla slag. Somliga av dem hade till
uppgift att cykla med posten mellan staden och de
befästningar, som anlagts utanför den. Därvid visade dessa
pojkar en sådan företagsamhet och ett sådant dödsförakt, att
det till stor del var dessa unga hjältars förtjänst, att
Mafe-king kunde hålla sig månad efter månad, ända till dess
undsättning kom.
Baden-Powell berättar, hur han en gång såg en pojke
komma cyklande i vild fart, medan boernas granater
slogo ned och exploderade runt omkring — »luften levde av
kulor», säger han. Då pojken anlänt och framfört ett
mycket viktigL meddelande, sade överbefälhavaren: »Det är bra,
min gosse, men du blir träffad endera dagen, om du far åstad
så där.» »Å, det har ingen fara», svarade pojken. »Jag
cyklar så fort, så de kan inte nå mig.»
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
