Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - 56. När far och mor hade ont om pengar. En julberättelse. Efter Bernt Lie. Från norskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om eftermiddagarna satt Tora hemma hos mor i
vardagsrummet och sydde eller läste läxor. Hennes sorg var,
att de två kronorna till gossarna hade jgjort det blankt
omöjligt för henne att samla fyra till jul. Men så en dag
kom mor att tala om, att farbror Lorens hade givit henne
hundra kronor i faddergåva och satt in dem i en bank, där
de ännu stodo.
Det gick alldeles runt för Tora. Hundra kronor! »Ja»,
sade mor, »och nu är det litet mera, ty i banken växer
pengar.»
»Var ,är banken, mor?»
»Du Vet, det stora huset på Kyrkogatan, där herr
Kristenson sitter om förmiddagarna. Där är banken.»
Och mor berättade för henne, vad en bank var, och hur
folk satte in sina pengar där.
Den följande dagen var lördag, och då fingo barnen lov
från skolan redan klockan tolv. Tora gick länge och
funderade på hur hon skulle få Sofi Kristenson med sig till,
banken — hon hade ju sin far där — och det bästa hon
kunde göra var att berätta alltsammans för Sofi. Sofi
var hennes bästa vän och förstod allt sådant där. =
Klockan tolv gingo de åstad, nedåt Tullgatan och
Kyrkogatan. Från gatan ledde en port in till banken, så tung,
att båda småflickorna måste trycka på av alla krafter för
att få upp den. Innanför var ett långt, stort rum med många
människor, som gingo fram och tillbaka framför en rad.
glasskåp. I glasskåpen var det gluggar, och bakom
gluggarna sitodo bankherrarna med räkenskapsböcker och hela
högar med pengar.
Sofi hittade fram till den gluggen, där hennes far var.
Han hade gruvligt bråttom, och Tora neg vackert.
»God dag, min lilla vän, vad vill du?»
»Jo, jag skulle hälsa och fråga, om jag kunde få igen
de hundra kronorna,. som farbror Lorens satte in åt mig i
banken, när jag döptes. Ja, nu är det nog mer än hundra,
eftersom pengarna har växt.»
Sofis far måsrte tala litet med en främmande herre, och
så vände han sig hasitigt till Tora.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
