Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - 63. Sankt Göran och draken. Efter medeltidsskriften »Själens tröst»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63. Sankt Göran och draken.
Sankt Göran var en from riddare, född i Kappadocien.
Han kom en gång till den hedniska staden Solena i Libie
land, där Troja fordom låg. Bredvid staden låg en stor sjö.
Och i sjön bodde en stor, förskräcklig drake, som dräp to
mycket folk. Ingen kunde förgöra honom. De, som bodde i
staden, skulle var dag giva draken två får till föda. Och när
de ej gjorde det, så dödade han människor och åt upp dem.
Sedan gick han till staden och blåste in över muren en så
ond dunst, att de, som stodo i närheten, blevo sjuka och
dogo. Då fåren voro nästan slut, gav folket honom ett får
och en människa till daglig föda. Och det drogs lott om
vem som skulle offras. Det gick så strängt till, att ingen,
som lotten föll på, fick lösa sig fri.
Då hände det sig en gång, att lotten föll på konungens
dotter, hans enda barn. Konungen blev mycket bedrövad och
bjöd guld och silver och halva sitt rike för henne. Men hela
folket ropade med mycken vrede: »Alla våra barn hava vi
givit draken, och du har själv bjudit denna dom. Därför ska1!
du hålla den, eller ock vilja vi bränna dig inne i ditt hus.»
Då utbad sig konungen åtta dagars uppskov, och
omsider förunnade de honom det. När de sju dagarna voro
framlidna, kom hela folket till konungen och bad honom
utlämna sin dotter åt draken. Då lät fadern iföra jungfrun
hennes bästa kläder, satte guldkronan på hennes huvud och
sade sörjande och gråtande till henne: »Min käraste
dotter, jag hade tänkt hederligen gifta dig med en rik konung,
men nu skall jag giva dig till föda åt en led drake. O ve,
att jag någonsin skulle uppleva den dagen!» Alla, som
hörde till hennes omgivning, skreko och gräto. I sådan sorg och
bedrövelse skildes jungfrun från fadern och gick till sjön
att invänta draken, tills han kom för att uppäta henne. Och
folket stod vid staden och såg efter henne.
Under det att hon stod vid sjön och väntade, kom den
fromme riddaren S:t Göran ridande. När han såg jungfrun
stå där så ensam och bedrövad, undrade han däröver och red
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
