Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - 65. Hösåtarna. Av Verner von Heidenstam - 66. *I landet Vitavall. Av Anna M. Roos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sten ur åkern och ryckte upp enbuskarna med roten. Under
tiden växte han själv, och när han bäddade modern bakom den
kyrkogårdsmur, där han hade suttit under midsommarvakan,
var han redan en bredbröstad och ståtlig ungersven. Hans
stuga vart honom allt kärare. Ibland kunde han klappa
stockarna, som man klappar sin häst. När stugan blev
så mycket för honom, vad begynte han då icke också
känna för hela den vida bygd, ur vilken våra fäder plockat
stenarna för att kunna bjuda hösåtarna välkomna!
Hur det så var, fick han en vacker sommarkväll syn på
en liten skygg och förlägen hösåte, som kom och ställde sig
utanför stugfönstret och tittade in. Han sade ingenting, men
han blev het om kinderna, och han ställde så, att han fick
flera män till hjälp och en vällingklocka, som klang var
morgon. Ingen kunde längre rätt förstå, hur han fått
namnet Tjuv-Kajsas pojke, och för var sommar kommo allt fler
och fler hösåtar, och den tjugonde sommaren höll han
bröllop.
Handklaver och fioler spelade, och bössor smällde, och
ute på åkern, där hösåtarna ställt upp sig i tredubbla led,
hade själve den väldige Solvolme rest sig till hela sin höjd
och godmodigt stött sitt träspjut i marken.
»Hösåtar, hösåtar», ropade Tjuv-Kajsas pojke, så att
det sjöng i knutarna, »välkomna till mor mins stuga!»
Så blev bröllopsbordet utlyft i det fria med både ostkaka
och tårta, och spelmän och gäster och hösåtar stodo om
varann. Det blev sedan där i gården ett bruk, att var sommar,
när Solvolme hade kommit, möttes ungdomen om kvällen och
dukade efter dansen hösåtarnas bord mitt ute på åkern.
Verner von Heidenstam.
66. I landet Vitavall.
»Fager skiner solen, så fager och blid,
i landet Vitavall.
Blommor bär var buske, och grön är varje lid
i landet Vitavall.
14—220605. Läsehohen. Parallelluppl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
