Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - 69. Gubben och gumman, som gjorde arbetsbyte. Efter Gabriel Djurklou
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
69. Gubben och gumman, som gjorde arbetsbyte.
Det var en gång. ett gift folk, som levcle sams med
varandra och jämkade sig skäligen bra fram här i världen. De
drogo inte åt var sitt håll utan hjälptes åt, så att ingen
nöd gick på dem. Gubben hade sitt arbete utomhus, förstås.
Han gick i skogen och svedde hank* och tjänade ihop till
födan åt både sig och gumman, medan hon höll sig hemma i
huset, ställde och ordnade med allt och lagade maten, spann,
vävde och dylikt. Så hon hade allt sitt att göra. hon också.
Men när gubben kom hem om kvällarna och var
stelfrusen om fingrarna och svag i knävecken, tyckte han nog,
att gumman hade det riktigt rart mot vad han hade. Och
då kunde allt hända, att de munhöggos litet smått, medan de
vilade sig.
Så bar det sig så till en kväll, när gubben satt genomvåt
i spisen och torkade skinnpälsen, att han började gnälla
och klaga över att han ensam fick träla och släpa till huset.
»Du liar det allt mycket bättre än jag, du», sade han.
»Medan en annan stackare får knoga i skogen, frysa och slita
ont, sitter du vid spisen och bara kokar mat och värmer dig
hela dagen från morgon till kväll.»
»Tycker du det, du?» sade gumman. »Det tycker inte
jag, för jag har allt händerna fulla med arbete, jag också,
ska du tro. Och jag menar, att du skulle ha det så lagom bra,
om jag inte ställde med mina ordningar här hemma. Men
sådana är karlarna; de saknar inte kon, förrän båset är tomt.»
»Å, så du ger dig till att skrävla och skryta», sade
gubben. »Vad har du väl för arbete mot vad jag har?»
»Skrävla och skryta!» utbrast gumman, som blev
förtretad över dessa ord. »Skrävla och skryta!» sade hon. »Du
måtte väl vara den, som minst har något att skrävla över.
Vad har du att göra? Plocka riskvistar och basa och vrida
ihop dem till några usla hankar, det måtte väl inte vara
* Smala grangrenar »basas», d. v. s. uppmjukas vid eld, och vridas
sedan ihop till ringar eller »hankar», varmed gärdesgårdar sammanhållas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
