Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - 70. H. C. Andersens barndom och ungdom. För Läseboken av Anna Sörensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
andra tankar. Några familjer i staden hade fått reda på att
han kunde så många komedier och verser, och ibland hade
de låtit honom komma och läsa upp något, då de hade
främmande. Då hade gossen alltid fått några slantar2 och dem
hade han sparat. Nu hade han 13 riksdaler* d. v. s. 26
kronor, och det tyckte han var förfärligt mycket pengar.
Han ville nödvändigt till Köpenhamn och försöka sin tycka
där. »Vad skall det bli av dig där?» frågade hans mor. »Jag
skall bli berömd», svarade han, och så berättade han för
henne, vad han läst om berömda män, som varit födda i
fattigdom. »Först går man igenom så gruvligt mycket, och
sedan blir man berömd.» Han grät och bad, tills modern gav
efter. Hon packade ihop ett litet bylte kläder åt honom.
Så kom då den dag, då han skulle åka i väg på
postkärran. Det var ju litet sorgligt med avskedet. Modern var
så bedrövad, och hans gamla farmor grät. Men postil jonen
blåste i sitt horn, och det var vackert väder, och snart sken
solen in i hans barnsligt sorglösa hjärta. Hur skulle han
också ha kunnat vara ledsen längre! Han reste ju till målet
för sin längtan. Men när han kom fram till Stora Bält och
skeppet seglade ut från den ö, där han var född, kände han,
att han var ensam och inte hade någon annan att hålla sig
till än Gud i himmelen. Så fort han landat på Själland, gick
han avsides och föll på knä och bad, att Gud skulle hjälpa
och ledsaga honom. Sedan kände han sig tröstad och litade
på Gud och sin lycka. En dag och en natt åkte han därefter
genom städer och byar, och så var han framme i Köpenhamn.
Resan hade kostat tre riksdaler, så nu hade han bara tio
kvar, och han kände inte en människa i hela staden. Han tog
emellertid in på en gästgivaregård.
Nästa morgon steg han tidigt upp och gick runt till alla
berömda skådespelare och skådespeleriskor. När han kom till
dem, började han att spela komedi och sjunga för dem. Han
trodde, att de då skulle hjälpa honom in vid teatern. Men
underlig måtte han ha tagit sig ut. Han hade faderns gamla
kläder, stövlarna utanpå byxorna och en hatt, som gick ner
över öronen på honom. Hos en dam ville han visa, att han
kunde både sjunga och dansa. Han bad att få tä av sig
15—220605. Läseboken. Parallelluppl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
