Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - 76. Zacharias Topelius’ barndom. För Läseboken av Marie Louise Gagner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han vid elva års ålder skickades till läroverket i
Uleåborg. I provet till tredje klassen där redde han sig så bra,
att han blev primus i klassen.
Skolan i Uleåborg var av den gammaldags allvarliga
och stränga sorten, där stryk med flätade björkris brukade
behagligt omväxla med lugg och örfilar.
Zache var inackorderad hos sin farbror, men nästan
lika mycket vistades han hos ett par fastrar, som bodde
i samma gård och hade ett litet lånbibliotek. Hemma hade
hans far ej låtit honom läsa andra romaner än Walter Scotts,
och doktor Topelius hade skrivit till sina systrar, att de
ej finge låta gossen läsa annat än bra böcker. Men hur det
var, kommo en del rövarromaner och vidunderliga
riddar-historier i händerna på Zache, och det var ej utan, att både
läxläsning och minne blevo lidande därpå. Han gick och
inbillade sig, att han själv skulle råka ut för några
märkvärdiga öden, och då han några år senare tillsammans med
en kamrat fick göra den långa resan till Hälsingfors, tog
han med sig två gamla ryttarpistoler från Kuddnäs att
försvara sig med. Den ena laddade han med hagel och den
andra med salt. överallt på gästgivaregårdarna bommade
han till dörrarna och såg efter, om det ej fanns falluckor i
golvet. Men inte ett enda äventyr råkade han ut för.
I Hälsingfors skulle Topelius avsluta sina skolstudier.
Första tiden där var han tillsammans med flera andra unga
gossar inackorderad hos Finlands store skald, Johan
Ludvig Runeberg. Denne läste själv med pojkarna, och dessa
både beundrade och höllo av läraren, som visst var oblidkeligt
sträng, då någon av eleverna gjort sig skyldig till fusk eller
lättja, men som också kunde av hjärtans lust tumla om i
snödrivorna med dem och delta i deras skämt. Det var
Euneberg, som tände Topelius’ håg för historien. Även för
gossens diktareförsök intresserade han sig. Mycket rädd var
Runeberg; att Topelius endast skulle bli en efterhärmare av
andra i fråga om diktning. »Var fri», sade han, »och dig
själv trogen! Giv aldrig bort dig, och läs icke mer av andra,
än att du behåller dig själv!»
Marie Louise Gagner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
