Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - 79. Zacharias Topelius på Björkudden. För Läseboken av Marie Louise Gagner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En vårdag på Björkudden! Stränderna mitt emot äro
vita av liljekonvaljer — några årtag, och man är framme vid
Skutholmen och badar där i solsken och blommor. Men tyst
vad är det för musik, som hörs? Den kommer allt närmare
och melodien kan urskiljas: »I höga nord vår vagga stod»
Och se, tvärs över viken, på »Dygdens stig» drager eti
tåg av vithuvade ungdomar fram. Det är studenter, son
skola till Björkudden för att bringa den gamle skalden
sin hyllning.
Med sommarvinden kom ungdomsskaran åter. Vilket
glatt kvitter, vad lek och ras där ute under hängbjörkarna
och i parken! Visst var då Björkudden för barnbarnen och
barnbarnsbarnen ’sagoslottet med tak av den gyllne
morgon-skyn och väggar av fjärdens blå vågor’.»
Björkudden var gästfrihetens förlovade land. Från näi
och fjärran kommo vänner och beundrare hit, men alldeles
särskilt glad och hemmastadd kände sig Topelius, när
besökarna utgjordes av barn. Hela skolor fingo göra utfärdei
till skaldens hem, och förtjusta slogo sig de små ned i
trädgården och parken. Kom så skalden själv och pratade med
dem, då strålade de av stolthet och glädje.
Då och då måste ju Topelius resa in till Hälsingfors
för att övervara ett sammanträde, besöka en skola ellei
göra uppköp. Men det var icke gott för honom att vara
ogenerad vid de,ssa tillfällen. Nästan alla människor kände igen
honom i hans stora slängkappa. Det blev ett hälsande, eti
nigande och bockande bland barnen. Alla, alla tyckte de sig
ha rätt att hälsa på farbror Topelius. En rätt lustig historia
berättas från ett besök i Hälsingfors, som Topelius gjorde.
En gång hade han ringt på orätt dörr i en trappuppgång.
E11 fru, som han ej kände, öppnade, och han ville genasi
med en ursäkt draga sig tillbaka. Men därav vart intet.
Hastigt hade han upptäckts av några barn i tamburen, de
kände igen honom, i blinken var han omringad och med
milt våld ledd in i tamburen, pälsen måste av, och
»sagornas stora farbror» fann sig plötsligt sittande i ett
soffhörn med småttingarna omkring sig!
Det var ju klart, att det finska folket gärna skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
