Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - 82. *Sveriges karta. Av Carl Snoilsky - 83. En vårdag på Skånska slätten. Efter Paul Rosenius och Ola Hansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och prägla levande och varm
en Sveriges bild i barnets barm,
som mannen skall bevara,
som han skall ägna glad en gång
sin levnads gärning eller sång
och dö för att försvara!
Carl Snoilslcy.
83. En vårdag på Skånska slätten.
Den Skånska slätten skall man se en solig marsdag, när
det stora vita täcket lyfts från marker och tak och den ligger
där i sin nakenhet. Plogfåror i oändlighet ser man dragna
i svart, fuktigt glänsande jord, man ser urblekta stubbåkrar
och vintersädens gröna fält. Från åkrarnas jord ryker vit
och söt ånga. Man andas doften av jord. Längs vägar och
ägoskäl sträcka sig pilträdens rader. Som små skrumpna
gubbar luta de sina avkvistade huvud mot varandra, färdiga
att falla över i dikets vatten. Äro de ännu icke stubbade,
glänser kronornas kvistverk som kopparröda eldar. Det lyser
vitt av de kringbyggda gårdarna, och mot det vita stå gavlar
och korsvirke skarpt röda. En skata gör några jämfotahopp
uppför takets kulliga, sammetsgröna mossa och tar plats högst
uppe på ett av »ryggaträna».
Så ser man gård efter gård, där man färdas fram efter
vägarna. Den ena vänder mot vandraren kreatursstallet med
gödselstad och svinens tummelplats. Av en annan ser man
loglängan med harven hängande på väggen och en stege
lutad mot en väldig halmstack, och mellan alm och ask, som
lyfta sina kronor över gården, skymtar inkörsporten, som når
upp till takskägget. Eller ock ser man boningshuset och
»hagen» utanför med sina päronträd och sin buxbom och ett par
ensamma granar, som aldrig upphöra att sörja över sin
ohjälpliga fångenskap.
Där gårdarna gyttra ihop sig till byar, synas träden på
avstånd flyta tillsammans, och ur virrvarret av längor och
grenverk resa sig vita kyrktorn med trappgavlar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
