Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - 84. En skånsk bondgård förr och nu. För Läseboken av Per Holmén och Sigurd Paradis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och tjudras ute på klöverfältet i en sådan där rad, som man
så ofta får se härnere på slätten under sommaren.
Mjölken föres dagligen till det närbelägna
andelsmeje-riet, som ortens lantbrukare gemensamt uppfört. Där går
den genom separatorn, så att grädden avskiljes.
Skummjölken följer med mjölkskjutsen tillbaka till gården. Vid
mejeriet provar man allt emellanåt mjölken för att få veta,
hur pass mycket fettämnen den innehåller. Den betalas
nämligen efter sin fetthalt, och om någon har lämnat mjölk, som
ej haft den bestämda mängden fett, får han mycket mindre
betalt för den. Envar är därför angelägen om att lämna
riktigt god mjölk till mejeriet. För att vara säkra på att
kunna göra detta ha några bland lantmännen bildat en s. k.
kontrollförening. Denna har anställt en särskild person, som
har till uppgift att fara från gård till gård och undersöka
mjölken från varje ko. Om han finner den i något fall
underhaltig, får kon kraftigare foder, och om ej detta lönar
sig, säljes djuret, och ett annat inköpes i stället.
Nu skola vi göra en titt in i svinstallet. Det är ett riktigt
nöje att höra, hur belåtet nassarna grymta, när de sörpla i sig
skummjölken, som nyss kommit från mejeriet. Djuren äro
indelade i grupper, och varje grupp har sitt bås. En grupp
består av en sugga med spädgrisar, en annan av halvvuxna
djur, som ännu ha två eller tre månader kvar att leva, en
tredje åter av 7—8 månader gamla svin, som snart äro
färdiga att säljas till svinslakteriet. Golvet i stallet är gjutet av
cement och kan därför lätt hållas rent. Den inre hälften av
varje bås är beströdd med torr och ren halm. Där ha djuren
sina ligg- och sovplatser. Genom ständig vädring hålles
luften frisk och sval, och svinen trivas väl i sin präktiga
bostad.
Till sist göra vi en vandring utåt ägorna, och
därunder få vi se nya bevis på att gården skötes med klok
omtänksamhet. Nästan varenda fotsbredd jord är använd. Inte ens
trädan får ligga osådd, ty därifrån hämtas det grönfoder,
som vi nyss sågo i ladugården. Och sådana öppna diken, som
längre uppåt Sverige ta så mycken jord från åkerfälten, fin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
