Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - 88. Hälsingborgs hamn. För Läseboken av W. E. Gagner J:r
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hälsingborgs hamn år 1879.
bottnen. Sedan fyllde man dem med sten, tills de sjönko och
blevo stående nere i djupet, kista vid kista i en lång rad.
Så staplades där upp det ena lagret av huggna stenblock på
det andra. Alla hopfogades de med cement. Detta ämne har
den utmärkta egenskapen att hårdna i vatten. Småningom
höjde sig på det viset en stark mur flera meter över vattern
ytan, och så var vågbrytaren äntligen färdig.
Men i Hälsingborg behövde man skydd mot vinden åt
alla håll. Därför måste man snart skaffa sig vågbrytare även
mot söder, och så hade man äntligen fått en trygg hamn.
En stad med god hamn drar till sig handel. Det visade
sig också i Hälsingborg. Då insågo invånarna, att det lönade
sig att lägga ner pengar på sin hamn, och det dröjde inte
länge, innan de voro färdiga att utvidga den. Man började
nu icke med nya vågbrytare utan med att gräva sig ett gott
stycke in i land för att få en »inre hamnbassäng».
Det var emellertid inte nog härmed. Om du jämför
siffrorna för vattendjupet på den sista plankartan med
motsvarande siffror på de båda närmast föregående kartbilderna,
skall du finna, att man också utfört ett annat drygt arbete:
man har grävt bassängerna mycket djupare. Detta har mest
skett med tillhjälp av ett mudderverk, d. v. s. ett slags
pråm, från vilken järnskovlar sänkas med ångkraft ned till
bottnen och dragas upp, fyllda med dy, lera, sand eller grus.
Ett annat sätt att gå till väga är att stänga av en del av bas-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
