Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - 91. Näktergalen. För Läseboken efter A. E. Holmgren och A. E. Brehm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han är inte lätt att upptäcka, den lilla grå- och
brun-aktiga fågeln, även om man är alldeles inpå honom. Han
sitter inte som trasten högt uppe i trädens eller buskarnas
toppar utan på någon gren nära marken i skygd av blad och
kvistar. Får han någon medtävlare, så kan han bli både
döv och blind i sin iver att överrösta honom. Det berättas,
att näktergalar vid sådana sångtävlingar skrikit sig alldeles
hesa,, ja av överansträngning störtat döda till marken. För
övrigt finnas bland näktergalarna vissa konstnärer, som
överträffa de andra, och det är på långt när ej alla, som bli
framstående sångare.
Ibland kan man få se näktergalen hoppa omkring på
marken för att plocka insekter eller deras ägg, larver och puppor.
Maskar och små sniglar försmår han ej heller, och om hösten
förtär han även åtskilliga slags bär.
Sällan ser man däremot näktergalen jaga insekter under
flykt. Han flyger över huvud taget rätt sällan. Visserligen
rör han sig både lätt och snabbt i rymden, men uthållig är
han icke.
När den lilla fågeln kommer hit på våren, uppsöker han
den lilla vrå, där han tillbragte sin förra sommar. Under
de första nätterna efter hemkomsten ljuder hannens sång
oupphörligt. Så börja omsorgerna med boet. Det är mycket
enkelt byggt av fint gräs, torra löv och dylikt och lägges på
marken eller bland buskarnas grenverk.
Vid midsommartiden äro ungarna framkläckta. Då
tystnar näktergalens sång. All föräldrarnas tid är nu upptagen
av omsorgen för ungarnas uppfödande. Sedan börjar
rugg-ningen, som alltid nedstämmer näktergalens lynne. Man får
då endast höra hans lockton, »glock, glock», hans varningsrop,
»hyt, hyt», eller hans uttryck av vrede, »arrr». När slutligen
hösten nalkas, lämnar han oss och styr färden mot sydligare
nejder.
Efter A. E. Holmgren och A. E. Brehm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
