Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - 96. En jordbrukets apostel. För Läseboken av Marie Louise Gagner efter Fanny Månsson m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Släktingar och grannar ryckte på axlarna och skrattade
åt hans galna idéer. Varför skulle han bråka med en sådan
mängd växter, som man aldrig hade odlat förr i världen,
vad skulle alla dessa ny modiga ordningar tjäna till? Om det
ville sig, så blev det ju god skörd ändå. Slog den fel, så
skyllde man på vädret och hoppades på bättre lycka nästa gång.
Varför kunde inte han göra, som man alltid hade gjort?
Nej, svarade Rösiö, därför att man kan få ofantligt
mycket mer av jorden, om man sköter den med förstånd och
odlar sådana växter, som passa för de olika jordsorterna.
Men det var som att tala för döva öron. Han såg, hur
illa åkrarna sköttes, och hur kreaturen vanvårdades.
Jordbruket gav dålig förtjänst, och därför ville ingen längre
arbeta med jorden. Så många som kunde strömmade till städerna
och sökte plats på fabrikerna. Många rådde om så stora
egendomar, att de ej kunde sköta dem. Men ändå ville de inte sälja
en enda bit av sin jord, och tusentals unga och starka
människor reste till Amerika, ty där kunde de till billigt pris
få ett stycke jord att odla upp, och där kunde de skapa sig ett
eget hem.
Snart blev det så vanligt, att ungdomen skulle utvandra,
att ingen längre frågade efter, om det fanns jord att få i
hemlandet. Då kände Rösiö, att han måste göra något för
att få andra att se, vad han själv såg. Han började skriva i
tidningarna, och hans uppsatser blevo mycket omtyckta.
Men han skrev även böcker — om jordbruk, om arbete, om
uppfostran, om nykterhet och sparsamhet, om alla möjliga
saker men först och sist om vårt land med all dess skönhet
och alla de rikedomar, som slumra i jorden i väntan på
människorna, vilka skola väcka skördarna till liv.
Ofta var det emellertid så, att just de, som Rösiö ville
skriva för, läste varken tidningar eller böcker. För dem
öppnade han en lantbruksskola på Hagaberg, som han långt
förut arrenderat.
Det är inte barn, som gå i hans skola. Det är ynglingar
samt vuxna kvinnor och män, ibland riktigt gamla gubbar.
De ta sig ledigt från sitt jordbruk, mest på vintern, då det
inte är så mycket att göra, och så resa de till Hagaberg för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
