Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - 101. Papper. För Läseboken av Marie Louise Gagner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Redan för ungefär 400 år sedan började man här i
Sverige anlägga pappersbruk, men det bruk, vi i dag skola
besöka, anlades i början av 1700-talet. Det är Lessebo bruk,
i närheten av Växjö.
Nu för tiden består ett pappersbruk av en mängd olika
byggnader, så att det hela med arbetarbostäder bildar ett litet
samhälle för sig. Först bege vi oss till handbruket, där
papperet tillverkas för hand.
Just nu har ett stort parti balar med lump kommit med
järnvägen. Den mesta lumpen kommer från Tyskland.
Besynnerligt nog kan Sverige ej förse pappersbruken med
tillräckligt av sådan vara. Först sorteras nu lumpen. Linne, bomull
och ylle skiljas åt, likaså vitt och färgat tyg, grövre och finare
vara. Samtidigt därmed avskär arbeterskan med en
upprätt-stående kniv, som är fäst vid arbetsbordet, alla fållar och
sömmar, knappar, hyskor och hakar. Därefter skäres
lumpen sönder i små bitar i den s. k. lumpskärningsmaskinen,
och sedan skall den göras ren. Detta sker först på torr väg,
d. v. s. medels piskning i maskin, och sedan genom kokning.
I väldiga järnkittlar, som långsamt svänga omkring, och som
äro fyllda med skarp lut, soda eller kalk, befrias lumpen från
alla föroreningar av olja, tjära, lim, färg m. m. Under den
ständiga omsvängningen spolas luten oupphörligt omkring
lumpen. I sex till tolv timmar pågår bykningen, som
avslutas med en skölj ning i rent, varmt vatten.
Sedan föres lumpen in i stora, vattenfyllda kar. Tvärs
över dessa går en järnvals, som hastigt svänger omkring. Den
är fullsatt med knivar och vilar mot ett underlag av andra
knivar i karet. När nu lumpen drives framåt med
vattenmassan, repas den sönder mellan knivarna, så att massan blir
tunnare och tunnare. Snart ser den ut som gröt och slutligen
som välling. Under tiden blekes den också med
klorkalklös-ning, så att den blir alldeles vit. Slutligen tillsättas de
färgämnen, som varje papperssort skall ha. »Vällingen» tappas
sedan för sista gången i ett kar igen. Vid karet arbeta två
personer med att förvandla den till papper. Den ene doppar
i sned riktning ned i karet en form av metallduk med en lös
träram, tar upp den, skakar den, så att vattnet rinner av, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
