- Project Runeberg -  Läsebok för folkskolan. Särskild parallellupplaga till 10. uppl. / Avdelning 1 och 2 /
418

(1911-1951) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - 108. Baltsar von Platen och Göta kanal. För Läseboken av Marie Louise Gagner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hon då omkull sitt sybord, och Platen, som var ofantligt rädd
om henne, skyndade in för att se efter, om hon skadat sig.
När han kom tillbaka, var vreden borta, och Ericssönerna
sluppo smörj.

Bättre uppfostran för sitt framtida arbete än under
Plåtens ledning hade gossarna Ericsson emellertid knappt kunnat
få. Den ene av dem blev den sedan ryktbare
svensk-amerikanske uppfinnaren John Ericsson, och den andre, överste
Nils Ericson, var den, som först anlade järnvägar i Sverige.
Samma anda av ordning och plikttrohet, som utmärkte
kanalarbetet, vilade över de svenska statsbanornas byggnad.

*



Efter hand började man i riksdagen inse, att hur dryga
kostnader landet än måste nedlägga på kanalen, måste
denna dock göras färdig. En riksdagsman anförde som skäl, att
man aldrig bör göra en dumhet till hälften! År 1822 fick
Platen glädjen att inviga den del, som går igenom
Västergötland. Ej förrän 10 år senare var hela kanalen färdig. Men
då hade Baltsar von Platen gått hädan.



Den 6 december 1829 var hans tid ute. Han hade själv
förordnat, att ingen ståt fick förekomma vid hans
begravning.

Enligt egen önskan fick han sitt sista vilorum invid den
kanal, som utgjort hans livsverk. Ej långt från Motala leder
på norra stranden en dubbeltrappa upp från vattnet till en
liten kulle, och på kullen är rest en hög häll, som i förgyllda
bokstäver bär inskriften: »Plåtens grav». Den, som lärt
känna Baltsar von Platen, stannar i vördnad inför denna
vård och tänker på Tegnérs vackra ord:

»Levande han aldrig sviktat,
därför död han vile tryggt
vid de vågor själv han diktat,
på den strand han själv har byggt.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jun 10 23:39:44 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lffsp/12/0432.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free