Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Andra avdelningen
- 109. En norrköpingsfabrik. För Läseboken av Hilda Danielson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nen stod stilla ett par ögonblick, medan hon med otrolig
färdighet satte dit en omgång tomma spolar att fyllas med
garn. Så fortgår det oavbrutet, så länge maskinen är i rörelse:
garnet sträckes, tvinnas och spolas: ett två tre — ett två tre!
»Här är en hel mängd spolar», ropade en, som ensam
gjort en liten upptäcktsfärd, »och alla är de vita. Hur
kommer det då till, att tyg har alla möjliga färger?» — »Det är
mycket sällan, som ullen färgas. Vanligtvis väver man av
vitt garn och färgar tyget», upplyste spinnmästaren. — »Nu
får vi väl se, hur det blir tyg av garnet?» undrade barnen.
»Ja, ni får se väveriet också.»
*
I väveriet var det lika stora salar som i spinneriet och
ett ännu värre buller. Luften var varm och kvav, och
olje-lukten kändes skarp. I långa rader med breda gångar
emellan stodo de väldiga vävstolarna uppställda. De voro av järn
och så stora, att två tygstycken vävdes i samma stol. Och
ändå hade vardera väven en bredd av ända till 11/2 meter, ja
någon gång ännu mer. Varje väverska hade 3—4 vävstolar
att sköta, men så behövde hon varken slänga in skytteln i
väven eller slå till tråden. Vävstolen var så inrättad, att den
utförde detta själv.
När väven skall sättas upp och man skall bestämma så
väl dess längd och bredd som mönstret, så kommer
vävmästa-ren och tar vävstolen om hand för någon tid. Väverskan ser
sedan till, att vävningen går utan fel, och hon lagar mindre
skador i varp och inslag. Hon knyter samman avslitna
trådar och detta med blott en hand. När spolen är slut, stannar
maskinen av sig själv. En ny spole sättes blixtsnabbt in i
skytteln. En enda liten rörelse, och slamret begynner ånyo.
Fort, fort går det, tråd fogas till tråd, och barnen se, hur
väven växer under deras ögon.
»Men jag tycker inte, att det här tyget är så vackert
just. Det är tjockt och löst. Och så är det vitt. Vad skall
man ha sådant vitt tyg till?» frågade en av flickorna, som
länge stått och betraktat ett tygstycke, som tagits ut ur
vävstolen. »Å, det skall bli så fint och vackert, att ni rakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Jun 10 23:39:44 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lffsp/12/0437.html
