Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - 112. Vid Hornborgasjön. Efter Gustaf Kolthoff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och härligt, solen var ännu ej nere, och min längtan stod
till sjön. Ut måste jag att göra bekantskap med alla dessp,
främmande djur, vilkas läten jag hört från den
hemlighetsfulla vassen. Gärna fick jag låna en ekstock, och en av
männen följde mig till stranden, där den lilla farkosten låg.
Det var en härlig afton, en sådan afton, då
“naturvännen hellre går till skogen än till sängen.
Storspovarnas skarpa vissling ljöd oupphörligt från en
närbelägen sumpig äng, horsgökens bräkande läte hördes högt
uppo i rymden, och i en björkdunge vid stranden ropade
göken oavbrutet sitt »kuku», medan han då och då ofredades
av en ilsken, skrattande snöskata. Svalor svärmade i mängd
över sjön, och brummande humlor surrade fram och åter över
den härliga, med gullvivor klädda stranden, där jag stod,
fördjupad i all denna härlighet. När jag sköt ut min lilla
farkost från stranden, kastade solen sina sista strålar på
barrskogen i söder och sjönk snart som ett stort eldklot ned
under synranden borta över sjön i nordväst.
Med raska årtag rodde jag ut längs vasskanten och
hade ej kommit långt ut på det grunda vattnet, förrän jag
såg en flock underliga fåglar komma flygande utifrån sjön
och slå ned bakom en tät vassrugge. Försiktigt rodde jag
ditåt. Ekans för sköt in i vassen, och. jag reste mig,
varsamt spejande över den höga vass, bakom vilken fåglarna
borde vara. Då såg jag på en tuva väl ett dussin
olikfärgade fåglar, som med lustiga språng hoppade mot
varandra. Det var en flock brushanar, som på en liten
flytande gräsholme utförde sin kämpalek. De yvade ut sina
brokiga kragar och stodo likt ilskna tuppar långa stunder
nedhukade med sina spetsiga näbbar riktade mot varandra.
Då och då gjordes ett anfall, motståndaren hoppade till,
yvade ul sin sköldlika krage och avvärjde stöten. Något
skilda från kämparna stodo några spensliga honor som
blyga åskådare till de förälskade hannarnas galna strid.
Efter en stund fortsatte jag rodden längs vasskanten.
Helt plötsligt syntes nu några doppingar dyka upp ur
vattnet, den ene efter den andre. Men vid min åsyn döko de
helt förskräckta genast ned igen och gåvo sig av utåt sjön.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
