- Project Runeberg -  Läsebok för folkskolan. Särskild parallellupplaga till 10. uppl. / Avdelning 1 och 2 /
440

(1911-1951) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - 113. Vävaren i Mark. För Läseboken av Marie Louise Gagner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

113. Vävaren i Mark.

I den s. k. knallebygden, i synnerhet i Marks härad, ej
långt från staden Borås, har befolkningen i århundraden
sysslat med spånad oeh vävnad. Förr i tiden besådde man sin
jord med lin och hampa, och den gamle »marbon» beräknade
avkastningen av jorden inte i skäppor säd som andra bönder
utan i alnar väv. När linet blivit bråkat och häcklat,
samlades kvinnorna, ja ofta även männen, om vinteraftnarna
turvis i varandras stugor, och så tog spånaden vid. På det
sättet sparade man ljus, och så kunde man förnöja varandra med
att förtälja gamla sagor och historier. Därefter sattes
vävarna upp i de små stugorna, och »dunk, dunk», lät det sedan
nästan hela dagen.

Men riktig fart tog vävnadsarbetet här först i början på
1800-talet, sedan man börjat begagna det billiga
bomullsgarnet. Det var en duktig bondhustru, mor Kerstin på
Stämme-mad, som först använde denna råvara. Hon hade en gång på
beställning vävt några vackra bomullsdukar åt en god vän.
Men Kerstins man, som just skulle besöka en marknad, fick
se dem och bad att få taga dem med och försöka sälja dem.
Hon kunde ju väva nya under tiden. Det var mor Kerstin
med på. Hennes dukar fingo en strykande åtgång på
marknaden.

Så fick den duktiga väverskan en »samlad styver», och
för den beslöt hon köpa hem nytt garn och sätta upp nya
vävar, som skulle bli till salu. Snart pratade .alla om
»kära mors på Stämmemad stora förtjänster», och den ena
efter den andra av grannkvinnorna började slå sig på
bomullsväven. I allmänhet arbetade de emellertid ej för sig själva
utan för en s. k. förläggare, som lämnade ut garnet åt dem
och betalade visst för aln av vävnaden.

Barnen på Stämmemad blevo alla tidigt satta att hjälpa
till vid mors »spolerock». Bland dem var en gosse vid namn
Sven. Det var en pigg pojke. Om sommarenN fick han vakta
kreaturen ute i skog och mark, men den sysselsättningen be-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jun 10 23:39:44 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lffsp/12/0454.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free