Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - 113. Vävaren i Mark. För Läseboken av Marie Louise Gagner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade ju också börjat som fattiga pojkar. Senare, då Sven
Eriksson fått en säkrare ställning, blev han emellertid en
mycket god husbonde för de tusentals arbetare, som lydde
under honom. Sin hjälpsamhet mot dem visade han särskilt vid
tiden för kriget mellan nord- och sydstaterna i Amerika. Då
måste vävnadsindustrien ligga nere, därför att ingen bomull
stod att få, och stor nöd rådde i bygden. Men nu var det Sven
Eriksson, som höll hungern borta från arbetarens dörr.
Hundratals tunnor säd skänkte han bort. — Sven Eriksson gav
också stora summor till företag, som kunde bli hembygden till
nytta, t. ex. järnvägsbyggnader. Så skänkte han ej mindre
än 50,000 kr. till Lorås—Herrljunga-banan.
Oaktat Sven Eriksson blev en av sin tids rikaste män,
var han alltid enkel och flärdfri. Långt in på 40-talet bar
han marbodräkten. Han var stolt över att vara svensk bonde,
och herretiteln föraktade han. En gång under en vistelse i
Stockholm hände det, att en affärsman ställde till en stor
middag för att hedra honom. Det drog ut på tiden, och alla voro
komna utom hedersgästen. Medan man väntade på denne,
knackade en tarvligt klädd bonde på. Vaktmästaren, som
stod i tamburen, ville ej släppa in honom. Nej, han finge
komma igen en annan dag; grosshandlarn hade middag.
Detta var dock något för starkt för »bonden», som ej var
någon annan än Sven Eriksson. Han tog karlen i kragen,
slängde honom åt sidan och marscherade in i salen, där han till
allas förlustelse talade om äventyret.
Bland dem, som särskilt intresserade sig för Sven
Eriksson, var även Karl XIV Johan. En gång, då den förre hade
företräde hos kungen, frågade denne, om det var Sven
Eriksson, som först börjat med bomullsindustrien i Mark. »Nej»,
svarade Eriksson, »det var min gamla mor.» Då sade
kungen: »Det skall hon ha någonting för», och så skickade han
henne en dyrbar guldkedja, som nu äges av hennes dotter.
De sista femton åren av sitt liv var Sven Eriksson bosatt
på Rydboholm. Aktad och ärad levde han där, glad över det
välstånd, som uppspirade runtomkring honom. Det var ej
blott på fabriksvävnader, som avsättningen blev allt större
år från år, även handvävnadsindustrien växte. Sålunda av-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
