Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - 114. Skålknallen, som kokade soppa på en spik. Efter Gabriel Djurklou
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mjölktår, så kunde vi bjuda själva kungen att smaka, för
just så’n här mat spisar han varenda afton. Det vet jag
säkert, för jag har varit kökspojke hos kungen.»
»Å-å, är det så, är det så? Bjuda själva kungen!»
och gumman slog ihop händerna och förundrade sig över
knallen, som var en sådan storkarl.
»Men, vad man inte kan få, ska...»
»Jo», avbröt gumman honom, »nog har jag lite gryn,
och mjölk tryter mig inte heller.» Och så gick hon efter både
gryn och mjölk.
Knallen till att röra, och gumman stirrade än på honom
och än i grytan. Men bäst det var, tog knallen upp spiken.
»Nu är det färdigt», sade han, »och nu ska vi göra oss ett
riktigt kungligt mål. Men till sådan här supanmat brukar
allt kungen och drottningen ta sig en mjuk smörgås eller
kanhända två, och så har de duk på bordet, när de spisar.
Men — ‘vad man inte kan få, ska man inte efterstå.»
Vid dessa ord rätade knallen på sig.
Men nu ville också gumman vara stor. Vore det
ingenting annat, som felades för att få det precis, som kungen
hade det, så behövde hon väl inte spara, och roligt bleve
det väl att spisa som kung och drottning tillsammans med
knallen. Hon gick genast till skåpet och tog fram duk,
smör, bröd och ost, spiickekött och kalvdans, så att det
blev ett riktigt storkalas. Aldrig förr hade gumman haft
det så rart, och aldrig hade hon smakat en sådan soppa,
och deii var ändå kokad bara på en spik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
