Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - 116. *Vårafton i Göteborg. Av A. U. Bååth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Luften är vårlig i skymningens stund —
stillhet häruppe!
Stjärna vid stjärna
skymtar fram på sin mattblå grund.
Djupt därnere i dimma fin
Gröta stad sig breder.
Kyrkospiror och skansar nå
högt över husens leder.
Älven vrider sig blank och blå.
Hisingens höjder
mörknande välvas,
väldiga skuggor ur klyftorna gå.
Hör, hur därnere i flitens stad
krafter vid kvälltid sjuda!
Hit ur arbetshärdarna än
flämtande, dovt de ljuda.
Se, nu tänder sig ljus vid ljus —
fröjd och bekymmer
sorla ur skimret
från avenyer och’ grändernas hus.
Yår är häruppe på bergets krön.
Luftdrag tumla sig friska,
aftonvisa i knoppande björk
kvittrar en ensam siska.
Här är hälsa och hjärtero.
V ardagsstriderna
bort vi glömma.
Yarmt vi på våren i skymningen tro.
Se, det är rosigt där västerut:
aftonrodnadens strimma
kommer älven att flyta röd,
böljor ur dunklet glimma.
Än hör du flitens dova musik.
Fyren vid Vin ga
blänker i fjärran.
Världen är lockande vid och rik.
A. U. Bciäth.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
