Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - 121. De bohuslänska fiskena. Efter Sven Ekman, A. H. Malm, Carl Ramberg m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
underkant sammandrages med ett tåg, så att hela vaden
kommer att stå som en håv med sillen inuti. Detta är
ett drygt arbete. Under spänd förväntan försiggår det, ty
det kan hända, att en liten förmögenhet som bäst rör sig
inom de stängda maskorna. J)e vadar, som användas på
detta sätt, kallas »snörpvadar».
Under entonig sång »å hal, å hiv» sättes vindspelet i
gång. Termometern visar 20 grader under fryspunkten.
Fingrarna bli stelfrusna vid beröringen med vattnet, som
silar från garn och tåg. Men för övrigt håller man sig nog
varm genom ansträngningen.
’ % i
m*
Sillfiske. Vaden lägges ut.
Man börjar nu känna, att där finns »liv» i vaden och
inte så lite ändå. Anletena ljusna, armarna taga kraftigare
tag, en och annan börjar gnola på en stump.
Vad nu då? Plötsligt »stoppar det upp». Vinschen
stannar, och karlarna stå handfallna och se på varandra.
»Hur är det fatt? Har ni inte sill i vaden?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
