Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - 128. En färd på Dalslands kanal. För Läseboken av Axel Brusewitz efter skilda författare - 129. Öland. För Läseboken av Helge Nelson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Här som mångenstädes beror landskapets omväxling
och fägring på själva berggrundens beskaffenhet. Den är
mycket märkvärdig. På få andra ställen i vårt land har
man så gott tillfälle som här att studera de väldiga omstör
t-ningar, som bergmassorna kunna undergå vid jordskorpans
sammandragning. Dessa hårdare och lösare bergarter ha
därvid blivit än liksom upptornade i väldiga vågor, än kastade
i ett gränslöst virrvarr om varandra. Så har här bildats en
berggrund av så olikartad beskaffenhet, att man ej träffar på
något jämförligt på många ställen inom vårt land.
Landskapets växlande utseende beror just på dessa mångskiftande
olikheter i bergens byggnad.
Av Axel Brusewitz efter skilda författare.
129. Öland.
Skådar man en sommardag från strandremsan vid
Kalmar åt öster, ser man en syn, som präntar sig fast i minnet.
Ty den landskapsbild, som möter ögat, är så olik den
vanliga svenska. Det är liksom en enda lång, blånande mur, som
reser sig på andra sidan om det smala sundet. Jämnt och rakt
som skuret efter en linjal löper murkrönet. Ängar och åkrar
klänga sig upp mot »muren» i fyrkantiga, gröna rutor. Här
och var ligger en skogsdunge på kustremsan framför den
västra landborgen — så kallas det murliknande berget;
här och var döljes muren själv av lövträdens kronor. Mera
sällan sticker dock skogen över krönet, vilket är taggat blott
av några kyrkor, några enstaka popplar, som djärvt trotsa
vindarna, och en rad väderkvarnar, som skarpt avteckna sig
mot himlavalvet.
Inte ett spår märka vi av våra småländska bergknallar,
dalar och höjder — inte en antydan till vikar och uddar, öar
och skär, som äro så kännetecknande för norra
smålands-kusten. Rak och lugn möter ölandskusten Kalmarsunds
böljor.
Så blir vårt första intryck av Öland, att det är ett land
för sig. Och samma intryck skall stå kvar, när vi hunnit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
