Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - 131. Gottland. För Läseboken av Oscar Vilhelm Wennersten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
månen tillåta både valnötter och mullbär att mogna, »Ta, till
och med druvor trivas här på kalljord, ehuru de, liksom i
Skåne, sällan hinna bli mogna.
Men denna yppiga, sydländska växtlighet är blandad med
våra härdiga, nordiska trädslag. Barrskog betäcker ännu en
stor del a.v Gottland.
Gottlänningarnas huvudnäring ar dock jordbruket. Ön är
ett utmärkt gott sädesland. Korn, vete och råg odlas mest,
men även havre skördas i riklig mängd. Potatis och vitbetor
frambringas i massa, Betodlingen har visat sig mycket
lönande på grund av de gottländska betornas stora rikedom på
socker. Ladugårdsskötseln är utmärkt, och
mejerihanteringen står högt. Men så äger också Gottland en hornboskap,
som är av särskilt god ras och lämnar mycket mjölk. Fårkött
och ull säljas till fastlandet, mest till Stockholm och
Norrland. De näpna gottländska hästarna äro kända för sin
härdighet, Dessa små lurviga »skogsruss», som de kallas, äro
också vana vid att gå ute i skogen året om.
Kalkstens- och sandstensbrytningen är också en givande
näringskälla. Av industri finns däremot föga. De
förnämsta fabrikerna äro sockerfabriken vid Roma, cementfabriken
vid Visby och några tegelbruk. Den livliga turisttrafiken
lämnar befolkningen en betydande inkomst.
Varför resa så många främlingar till Gottland? Icke så
mycket för att beundra naturen inne på ön som för att njuta
av en kust, vilken icke har sin like i Norden. Man måste se de
tvärbranta, grågröna klipporna, hur de djärvt stiga upp ur
det vitglänsande strandgruset, som under århundradens lopp
rundslipats av böljeslagen. Man måste se dessa klippor med
sina raukar, sina skrikande sjöfåglar, betande får, ensliga
fiskarkojor och sjungande havsbränningar. Det är gottländsk
kust.
Rent av underbar är kuststräckan närmast norr och
söder om Visby. Och så den minnesrika staden själv — den
lockar väl ändå mest av allt!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
