Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - 135. Sagan om Hoburgsgubben
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
veta, att dina vassa klippor äro farliga vänner. Men på
den fjärde sidan har du leende bygder, gröna fält och
mognande skördar.
Sägner gå om dig, gamle Hoburg, glada sägner och
sorgliga sägner. En av dem vill jag berätta. Den handlar
om Hoburgsgubben och den rika faddergåvan.
Det var en gång på Gottland ett rikt och mäktigt
berga-troll, som hade sin bostad i det ensliga Hoburg, och som
därför kallades Hoburgsgubben. I närheten av berget
bodde en mycket fattig bonde, vilken hade lyckats att ställa
sig väl med gubben, så att han med dennes hjälp haft det
bra med både jakt och fiske.
Nu hände det sig, att bondens hustru födde en son. Men
i stället för att glädja sig däröver blev den fattige mannen
bekymrad och sorgsen. Han tänkte på det blivande
barndopet, fadderbjudningen och på alla kostnader, som förestodo.
Men bonden hade en rask och fyndig dräng, som var
sitt husbondfolk mycket tillgiven. När denne såg bonden
så bedrövad, frågade han vänligt om orsaken därtill.
»Kan jag annat än vara bedrövad!» svarade bonden.
»Du vet, hur smått och knappt jag har det, och nu skall jag
göra barnkristning <pch ställa till gästabud. Så, måste jag
bjuda faddrar, och det blir en ännu kinkigare sak.
Bjuder jag inte Hoburgsgubben, som bevisat mig så goda
tjänster, så blir han ond på mig, och av honom har jag seda,nf
ingen hjälp att förvänta i nödens stund. Men om jag
bjuder honom, skall han, hedning som han är, störa
barndopet med sin närvaro. Och dessutom lär han ensam förtära
allt, vad mitt hus kan förmå. Du vet själv, att han inte
är så lätt att mätta. Jag skulle komma att bli till spott
och spe för mina övriga gäster.»
» Var lugn, kära far!» ihföll drängen. »’God vän är egen
klokhet’, heter det. Jag skall bjuda gubben men på samma
gång med fagert tal ställa så till, att han inte skall komma.
Kan hända skall han, om lyckan är god, dessutom sända er en
hederlig faddergåva.»
»Lyckas du med den saken», genmälte bonden, »så blir
jag dig tack skyldig, så länge jag lever.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
