Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - 138. Kopparstenarna. Efter Turistföreningens årsskrift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dygn. Då gäller det att ha goda trumhinnor, ty under hela
tiden upphäver ångluren fyra gånger i minuten sitt
öronbedövande tjut. Manskapet sysselsättes med skeppets skötsel
och puts och diverse förefallande arbeten, men tiden räcker
ändock väl till för annat arbete, såsom slöjd.
Litet omväxling i födan kan man skaffa sig genom att
skjuta en och annan säl. Köttet smakar inte illa, om det
anrättas riktigt väl. Fisket kring fartyget är däremot föga
lönande. Är vädret vackert, så att man kan våga ro bort till
det farliga Kopparstensgrundet, blir fångsten bättre. I juli
och augusti kan man där få både strömming och torsk.
Yad storm vill säga, får en fyrskeppsbesättning
grundligt lära. Ligger fartyget vindrätt, går det väl an. Men
kommer vågen och klappar till det på sidan, så gör det
vådliga överhalningar, allt under det att vattnet yr över det. Om
det till på köpet är snöyra, kommer snön ofta med sådan
våldsamhet, att ögonen bli »igenmurade». Den står som en
vägg runt skeppet. Havet är ursinnigt. Det ryter och sjuder.
Vågorna slå över fartyget, skummet yr, och haglet piskar en,
så det svider. Fastän fartyget ligger förtöjt med grov
kätting, ett par hundra meter lång, rycker och skakar det så,
att man har svårt att stå på benen. Man vet ibland ej, om
skutan ligger på eller under vattnet — så överspolas hon
ofta av sjöarna. Efter en sådan natt känner man sig, som
om man varit med om det tyngsta kroppsarbete.
Om bränningarna på Kopparstensgrundet synas
mycket höga vid storm, frågar ni. Nej, inte medan stormen
pågår som bäst. Då hinner det inte bli böljegång — hela havet
ryker då av skum. Men vänta, tills vinden bedarrar något!
Ni skulle se dem en morgon i gryningen, när en mörk
molnvägg ligger i sydost och brotten avteckna sig mot denna. Då
ryker den ena silverfärgade vattenmassan bredvid den
andra i vädret, högt upp mot himmelens sky. Redan på ett
avstånd av en fjärdedels mil tycker man dem vara flera meter
höga. Huru höga de i verkligheten äro, då man kommer
inpå dem, har ingen mänsklig varelse förmält, ty de, som så
sett dem — deras sista stund har varit kommen.
35— 220606. Läseboken, Parallelluppl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
