Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - 140. Till Sveriges huvudstad från saltsjösidan. För Läseboken efter J. F. Bahr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som stå så skarpt mörkgröna som oljefärg. Böljorna arbeta
med dån mot klippor och rev, vinden susar i den höga ljungen,
kråkor och korpar draga i skaror inåt inre skärgården att söka
nattkvist.
En brigg smyger spöklik fram i horisonten, fyrarna
blinka, och månskäran stiger kopparröd ur den svarta
vattenrun-deln. Detta är stort och skönt, och när man tänker, att
bakom denna skumma luftvägg i öster ligger en världsdel, vars
ena strand badas av vår sjö och vars andra strand sköljes av
Stilla oceanen och Gula havet, tycker man sig liten.»
Men snart nog komma vi närmare fasta landet.
Hällarna börja bli grönklädda, och på avstånd skymta stora skogar.
Allt mer inbjudande och leende blir naturen, och den ena
herr-gårdsliknande byggningen eller sommarvillan efter den andra
tittar fram. August Strindberg, som länge bott i Stockholms
skärgård, skildrar grönskan och blomstervärlden där sålunda:
»I dalsänkorna blir ängsmarken särdeles praktfull av
uppslamningar och saltvatten, och den naturliga ängen
erbjuder en rik blomsterflora med allt det mellersta Sveriges vilda
praktväxter, av vilka kanske orkideerna och blåvivan äro de
förnämsta. I stränderna lysa fackelblomstret och lysingen,
i skogarna frodas blåbäret, på öppna hällarna lingonet, och i
mossarna är hjortronet icke sällsynt. Låglänta öar med
bättre mylla antaga en särdeles leende karaktär genom rikedomen
på lövträd och buskar. Eken livar här med sina mjuka linjer
och sitt ganska ljusa lövverk barrträdslandskapet. Och
hagen, denna Nordens egendomlighet, en korsning av skog,
småskog och äng, utgör kanske det täckaste man kan se, då under
en blandning av björk och barrträd hasselbuskarna bilda
lövsal över körvägen. Det är stycken av en engelsk park man
vandrar igenom, tills man stöter på strandklippan med dess
granar och tallar på vitmossa och därnedanför havsvikens
sandupplag med tångbältet. Skjuter en vik av fjärden längre
in i land, är den alltid skönt kantad med alar och rika
vassbankar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
