Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - 143. På Skansen. För Läseboken efter Axel Nilsson, Laura Fitinghoff, Albert Gellerstedt m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är en lång promenad*, vi nu ha gjort i Skansens
ytterkanter. Men ännu måste vi göra en rund, fast något
trängre, för att genomströva stugornas område. Om vi då
ställa vår vandring förståndigt, kunna vi få en inblick i, hur
svenska folket förstått att så småningom göra sina bostäder
hemtrevligare och bekvämare. Hur intressant att så få leva
med sina förfäder under ett helt årtusende, ja mer!
Morastugan.
Vårt första besök gäller den jämtländska fäbodvallen.
Vi komma dit på en slingrande väg, omgiven av äkta svensk
gärdesgård. Inom hagen där innanför, som är bevuxen med
småskog, ligga husen spridda, vart och ett bestående av
blott ett rum. Till höger har du själva fäbodstugan
eller »stårriset» (= stekarhuset, d. v. s. köket), där
»bu-tösen» har sitt nattläger på en lave vid den inre
gaveln, och där hon lagar sin mat över den öppna härden
mitt på golvet. Någon skorsten finns icke, utan röken
slingrar sig ut genom ett i taket anbragt hål, vilkét samtidigt
tjänar som fönster. Du märker, hur byggnadssättet här ännu i
tjugonde århundradet är likadant som på en nordisk gård un-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
