Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - 151. Vessman. Efter Karl-Erik Forsslund - 152. En tömd skattkammare. Efter Cecilia Bååth-Holmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blir silvergrå först och slutligen gråsvart som järn. Och
man hör, hur han smälter. Det låter som kräftor i en korg.
Det krälar och kravlar. Det är solstrålarna, som tära och
fräta och gnaga likt en hop osynliga röda råttor.
När de gnagt en tid, ett litet stycke om dan, långsamt
men säkert, få de äntligen en klar middagsstund en
handräckning av en lindrig blåst. »Så ja, bort med sig nu», säger
han och makar sakta och milt hela isflaket ut från
stränderna. Det flyter bort stilla och tyst, och därute slå hål
och sprickor upp, allt större och vidare.
»Sjön sköljer, sjön sköljer!» ropa människorna till
varann och äro glada. På en halv dag är det gjort. Man vet
inte ens, vart isen tagit vägen. Så spårlöst och hastigt är
den försvunnen.
Blått, klart vatten överallt! Och därute, mellan
Sollen och Bockholmen, ligger något underligt stort och
simmar, liksom en ofantlig silverorm, som vältrar sig med
välbehag i vågorna och skimrar och glittrar i solskenet.
Efter Karl-Erik Forsslund.
152. En tömd skattkammare.
Det var en gång.... Ja, alldeles som i sagorna måste
den börja, berättelsen om den gamla Salagruvan, som i
århundraden var Svea rikes »förnämsta klenod och
skattkammare», men som nu ligger där tömd och tyst och övergiven.
Så många sägner det finns om den platsen! Om
esterna och finnarna, som skulle ha upptäckt den, om Påpälle och
»Jan Hanssons styvmors faders far»! Och om den tiden
sedan, då Sala bergsmän voro så omåttligt rika och mäktiga!
Då rann ölet ur deras tunnor utan att tryta. Då brötos
i deras gruvschakt stora skivor av rent, klart silver.
Deras dryckeskärl voro konstnärligt drivna av denna ädla
metall, deras kistor silverbeslagna, deras hästar skodda med
silverskor. Vilken glänsande saga här uppe på kalkberget
med de grå varphögarna, de många svarta gruvhålen och de
slingrande gångarna i jordens djup!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
