Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - 153. Hur sjöbotten och sankmarker kunna bli bördig åker. För Läseboken av Carl Grimberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett bolag för sjösänkning. Mer än en gång höll doek
klen-modigheten på att få makt även med dem, när de fingo höra
den ene »praktiske och förståndige» mannen efter den
andre kallo hela företaget för vansinne. Men man kunde ändå
inte neka till att det fanns folk med praktiskt förstånd
även bland bolagets män. För dem lyckades det att hålla
ihop det hela och att småningom få andra med i bolaget.
Företaget hade emellertid även ivriga motståndare.
Förslaget att minska djupet i Hjälmaren skrämde upp
fartygsägare och sjöfarande från Örebro. Stadens
myndigheter sökte förhindra sjösänkningen och anförde en
»vitt-erfaren sjömans» försäkran, att redan nu vore Hjälmaren
ytterst besvärlig att befara. Ja, »om sjöfarten på oceanen
vore jämförelsevis lika svår som på Hjälmaren, skulle icke
ens en tiondel av där framgående fartyg någonsin hinna
sin bestämmelse», påstod »den vitterfarne». Hur
betänkligt vore det icke då att ytterligare försvåra samfärdseln på
den farliga sjön!
Olycksspådomarna förmådde emellertid icke hindra det
stora företaget. Bolaget fick av staten tillstånd att utföra
det och erhöll ett penninglån till hjälp men ålades att i
gengäld fördjupa segellederna till Örebro och Hjälmarens
viktigare hamnar, så att ungefär 2 meters vattendjup erhölls.
Så började år 1878 det dryga arbetet med grävning,
muddring och sprängning i Eskilstunaån, i Hjälmare
kanal samt i segellederna både i själva sjön och i Svartån.
Man har beräknat, att all den sten och jord, som grävare
och mudderverk bortskaffade, skulle blivit drygt 4 V2
miljoner parlass.
I tio år pågick sänkningsarbetet. Hela företaget
kostade mer än 4 miljoner kronor. Det blev dryga utbetalningar
för dem, som vunnit mark, så dryga att man knappast kan
förstå, hur de kunnat bära dem. Men vinsten blev vacker:
nära 19,000 hektar åkerjord, som förut varit sjöbotten eller
sankmark.
Nu behöver icke lantmannen vid Hjälmaren gå i
vatten till knäna med lien för att ur dyvattnet hämta upp
kraftlös starr till svältföda åt sina kreatur. Han behöver ickes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
