Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - 155. Värmland. För Läseboken av Oscar Stjerne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Värmland — vilken trolsk och lockande klang ligger
inte redan i själva namnet, så ofta prisat i sägen och sång!
Då vi nu tillsammans göra en färd dit, skola vi snart
finna, att Värmland av många skäl är värt att besjungas
som »kronan bland Svea rikes länder».
Bikt på omväxling är det landet. Nere vid Vänern
ligger en rätt vidsträckt slättbygd. För övrigt liknar
Värmland närmast ett upprört hav, som stelnat i långa
bergsträckningar och dalgångar. I dalarnas djup flyta
forsande älvar, vilka här och där vidga ut sig till lugna
sjöar. Men det är just denna nyckfullt danade natur, som
ger landskapet dess omväxling och behag, som
oemotståndligt tjusar främlingen och lockar honom framåt till ständigt
nya utsikter, den ena stor, vild och ödslig, den andra mera
hopträngd men då i stället täck och behagfull.
En blick på kartan visar oss, att Värmland är ett
stort landskap, ja, det näst största i Svealand.
Befolkningen är ganska ojämnt fördelad. I de nordliga
bygderna kan man få vandra miltals, innan man upptäcker
en människoboning. Utmed Vänern däremot bor folket
ganska tätt, så ock i de nedre dalgångarna och kring
sjöarna. Jämförelsevis lika nära varandra bor man i öster,
där gruvhyttor, järnbruk, masugnar och långa
järnmalms-tåg vittna om att man befinner sig i en välmående bergslag.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
