Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - 155. Värmland. För Läseboken av Oscar Stjerne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till den andra stora dalgången, Gillbergadalen, höra
den ståtliga Glavsf]orden och ett flertal mindre sjöar.
Alla avflyta de söderut genom By älven till en vik av
Vänern. Något öster om Glavsfjorden ligger Värmelen, som
genom en kort älv har eget avlopp till Vänern. Norr om
dessa båda sjöar ser du en ganska öppen bygd. Området
mellan By älven och Värmelens avlopp fortsätter ut i
Vänern som en lång, flack halvö, vilken kallas
Värmlandsnäs.
Hela Gillbergadalens vattensamlingar kunna, tack vare
Säffle kanal, befaras från Vänern och ända upp till den
fagra Glavsfjordens nordligaste vikar. Den rikt bevattnade
trakten runt omkring sjöarna är särdeles fruktbar. I
dalgångens sydligare del är växtligheten rent av yppig och
naturen ovanligt fager. Jordmånen är god, åsar och
kantberg skydda mot skarpa vindar, och dalgångens
huvudriktning från norr till söder gör, att södersolens värme kan med
full kraft stråla in över de odlade tegarna.
Som skönast bland alla Värmlands dalgångar prisas
dock av många Fryksdålen, dit vi nu ställa vår kosa.
Utefter dalens botten, utmed grönklädda berg och åsar draga
Frykensjöarna sitt långa, smala silverband. Deras
käll-floder komma långt uppifrån den förut omtalade finnbygden.
Vill du se äkta värmlandsnatur, så följ med på en
ångbåtsfärd åt norr utefter Frykens stränder!
I början tycker du nog det ser enformigt ut med de
långsluttande och låga stränderna, där skogen är på ett
sorgligt sätt skövlad. Men vänta bara! Ju längre norrut
vår ångbåt för oss, desto mera äkta värmländsk natur får
du skåda. Stränderna slutta alltmera brant och spegla
sina löv- eller barrskogsklädda bergshöjder i sjöns klara
vatten. Bergens former bli mera djärva och fantastiska.
Här och där stupar en jätteklippa rakt ned i vattnet. På
andra ställen skvalpa vågorna sakta mot en liten smal
strandremsa, blomstersirad, grön och sammetsmjuk. Men
som bakgrund har blicken alltid de mäktiga, skogklädda
bergen, vart den än riktas. Vid deras fötter och på deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
