Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - 158. *Ett gammalt bergtroll. Av Gustaf Fröding
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och tänk- den fagra prinsessan,
som gick förbi här i jåns
och hade lengult om hjässan,
hon vore allt mat för Måns!
Det andra småbyket viker
och pekar finger från långt, tryggt håll;
det flyr ur vägen och skriker:
»Tvi vale för stort, styggt troll!»
Men hon var vänögd och mildögd
och såg milt på mig, gamle klumpkloss,
fast jag är ondögd och vildögd
och allt vänt flyktar bort från oss.
Jag ville klapp’na och kyss’na,
fast jag har allt en för ful trut;
jag ville vagg’na och vyss’na
och säga: »Tu lu, lilla sötsnut!»
Och i en säck vill jag stopp’na
och ta’na med hem till julmat,
och sen så äter jag opp’na,
fint lagad på gullfat.
Men, hum, hum — jag är allt bra dum!
Vem skulle sen titta milt och gott?
En töcken dumjöns jag är, hum, hum,
ett tocke dumt huvud jag fått!
Det kristenbarnet får vara,
för vi troll, vi a troll vi —
och äta opp’na, den rara,
kan en väl knappt låta bli.
Men nog så vill en väl gråta,
när en är ensam och ond och dum,
fast litet lär det väl båta —
Jag får väl allt drumla mig hem nu, hum, hum!
Gustaf Fröäing.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
