Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - 169. *Vandringsvisa. Av Karl-Erik Forsslund - 170. Fäbodliv i Härjedalen. För Läseboken av Eric Modin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
169. Vandringsvisa.
Vägarna, de skrida,
älvarna, de glida,
vindarna, de rida högt på löddrig sky.
Skogarna, de gånga
stora steg och långa,
åsarna, de draga långt från bygd och by.
Högst av alla vandrar solen själv.
Kom och låt oss följa sol och vind och älv!
Stackars de som sitta
i en vrå och titta
rakt emot en vägg och ingen solglimt få!
Stackars de som ligga
längtande och tigga
bara lite luft och lite himmel blå!
Lyckliga vi fria vandringsmän!
Grlatt vi gå och komma gladare igen.
Upp i fjällen gå vi,
blåa höjder nå vi,
vinden blåser bort all dalens rök och damm.
Vidderna, de tiga,
klintarna, de stiga.
Djupt i djupet under oss dra molnen fram.
Vandra vi i dalen ner igen,
fjällets friska vind, han dansar kring oss än!
Karl-Erik Fors slund.
170. Fäbodliv i Härjedalen.
Nu är det vår! Snön har smält bort från
fjällsluttningarna. Nu klädes marken på fjället av gräs och blommor.
Vid stenar och vägkanter står det ljusgröna blåbärsriset rikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
